Liten reflektion!

Idag gjorde jag en intressant reflektion, intressant för oss nördar i alla fall….

Jag har varit på Akademiska i Uppsala och gjort en diagnostisk artroskopi som det så vackert hette! I början av september jagade jag en skadad and tillsammans med en av hundarna, tittade inte var jag satte fötterna och trillade handlöst, (hehe!) och landade på vänster hand.  Följd: 5 månader, varav 3 i gips med smärta , oro och framförallt en jäkligt bökig tillvaro. Röntgen och MR har inte lett till något, men nu har vi äntligen en diagnos!!!!!! Ett ledband i handleden är av och det blir steloperation, stiftning och nytt gips om ca 2-3 månader med bra!!!! prognos. Hurra!!!

Nåväl, det var egentligen inte reflektionen utan den var så här, jag har varit orolig och stressad över att bli sövd ( av inte helt oförklarliga skäl..!) och för att jag kanske ska ha en obrukbar handled resten av livet, en jägare som inte kan lyfta bössan, bahhh!.

Alltså var jag ganska stissig när jag kom till op avdelningen i morse, inte helt olik våra hundar som hamnar i en grupp med andra och det ska tränas eller tävlas…Om vi tänker oss mig som en orolig labrador ( visserligen inte förväntansfull, men känslan kan vara densamma inför situationen), svårt att sitta still på stolen, har inte ro att kolla facebook eller wordfeud samt svårt att koncentrera mig på Amelia som jag försökte förströ mig med.  Jag välkomnas av de underbart lugna sköterskorna som upplyser mig om än det ena och än det andra….något mindre stirrig…jag får träffa narkosläkaren som är klar och tydlig, jag ställer en del frågor och får lugna och kunniga svar…kan läsa Amelia efter det…..sen kommer HAN, min nya GUD, överläkaren och handkirurgen (har träffat honom tidigare vid ett tidigare besök)  som med värme, empati , tålamod, stort kunnande och saklighet samt LUGN förklarar vad han ska göra, vad han kan hitta och vilka konsekvenser och följder det kan ge. Han struntar i mina ”knallningsförsök” , dvs något forcerade  ”gör vad som helst, bara det blir bra” utan fortsätter lugnt att förklara och höll mig på så sätt ”inramad” . Efter vårt samtal är det som en våt filt av lugn lagt sig över mig, jag nästan ler och jobbar koncentrerat och noggrant när jag får skrubba min hand i 10 minuter och sedan leds in för att sova…….

På senare tid har det varit uppe mycket prat kring passivitet och lugn hos våra hundar, hos kursare, träningskompisar och inte minst hos mig själv när det gäller mina egna. Jag har haft en djävulsk hundvecka inte minst pga sagda oro och det har inte varit lätt för hundarna som absolut inte skulle kunnat läsa nån Amelia de inte, flocken har varit i uppror!!

Om vi föreställer oss GUDEN som min förare, narkosläkaren som instruktör/domare och sköterskorna som tränings/tävlingskamrater inse då vad vi kan påverka bara genom vår känsla. Både till egna hunden, andras hundar och till vår omgivning. Glöm för en stund alla metoder ( och inte minst deras namn! ), krav och prestationer och ta ett djupt andetag!  När ni sen hittat känslan gör en liten övning med Lillfisen. Det kan vara allt från ligga kvar i korgen, räcka vacker tass,  till hämta en dummie och lämna av till mig. Sen njuter ni en stund!!!

Själv ska jag lägga mig i soffan, man blir luddig av narkos…

 

Nya framgångar!!

I helgen gick GRK´s C-provsmästerskap och lille Fido gjorde inte sin matte besviken nu heller!!
Goldenmästare 2013 !! 23 ekipage kom till start på lördagens mocktrial och efter en runoff mellan AC och mig stod vi som segrare!!
Det var några trötta hundar och förare som stod på startlinjen när söndagens lagtävling skulle avgöras och vi får vara mer än nöjda med en andraplacering för vårt lag Blueberry Gundogs. Men målet att ta oss till NM gick ju bra. Det var tur att Tony och Solo var stabila när vi andra höll på att få värmeslag!! Nu ska vi vila för att ladda om till PAW of Sweden i Augusti sedan NM i Norge. Måste säga att jag är lite sur över att jag inte anmält till The Centenury och det Internationella WT som går där nu när vi är inne i ett stim Fido och jag, men, men…..Vi får heja på Daffys pappa Fergus som ska starta.
Efter söndagens tävling hade jag nöjet att äta middag med Karen McCarthy, vår engelska domare, och jag passade på att höra vad hennes intryck av oss svenskar var. Hon tyckte generellt att förarna gjort ett bättre jobb på söndagen och många verkade bekvämare med ett WT än med ett mocktrial. Det gick bra så länge man inte behövde ingripa men i de fallen blev det ofta för svårt för både hund och förare. Det fick mig att tänka att det naturligvis behövs mer handling utbildning av förarna i goldenvärlden och med anledning av det spånar jag vidare på en sådan…..

Fortsatt framgång!!

Fido fortsätter i samma stil! Vi startade på ett inofficiellt b-prov i ökl för att testa hur formen var även där. Och inte blev jag besviken, 1a och provbäst!!
Får nog anmäla till nåt b-prov i alla fall!!
Jag startade även Daffy, som inte alls är färdig med sina färdigheter, med en 2a blev det på ren och skär talang, lite kul faktiskt!! Jag har aldrig haft en så fysiskt tuff hund som Daffy, stickor och strån i terrängen yr åt alla håll när hon far fram. Så vi ger det lite tid att grunda lydnaden och det kommer att bli kanon!!
Helgen som gick spenderades med kennel Stenbury, ett trevligt och vetgirigt gäng där det blev givande diskussioner om handlingens ädla konst med elitgruppen, helkul!! En svår och utmanande teknik vi nog ägnar för lite tid till.
Nu blir det spaniel några dar, man har ju inga fritidsproblem direkt!!

 

Framgång!! och ny kursinfo!

Vilken vecka!! Vårens kalla väder har ju ställt till det för vårt planerade tävlande med två inställda evenemang. Fido har genomgått en förvandling efter sin vintervila och har blivit vuxen med en härlig stabilitet. Visar återigen hur viktig den perioden är när hundarna går så hårt som han gjorde i höstas. I måndags startade vi på en träningsmocktrial som goda vänner anordnat, tack för det!!, och dagens fokus med koncentration i arbetet funkade klanderfritt för Fido. Att hans matte tappade huvudet och klantade till 6e apporten kan inte han lastas för.. Så känslan inför onsdagens Eukanuba Competition var positiv. Fido är absolut en av de vassaste markörer jag sett och jag bestämde mig för att lita blint på det och inte trassla till det för honom. Och det höll ju hela vägen som bekant. När domarna bestände sig för en apport till i finalen hade jag slappnad av och Fido med , men hans skärpning när vi laddade på igen var nåt av det häftigaste jag känt. Han var ett under av fokus och spikade oxå sista markeringen perfekt!! Det tar ett tag att absolut lära känna en hund men nu är vi definitivt där, häftigt!
En stor del i framgången har kompisen Ann Sommarin med sin fantastiskt duktige Blix, som jag sparrat med sista veckorna. Mycket inspirerande och lärorikt. Det behövs att vässa uppgifterna om man ska komma vidare med hund och sitt handlande.
Nu blickar vi framåt och tränar på det som faktiskt inte funkade i onsdags, det ska lösas!
Kolla in kurssidan, nu finns info om datum för eftersökskursen, en spännande och förhoppningsvis utvecklande kurs!

Väntan på ljusare tider

Massor har hänt sen sista inlägget men just nu väntar vi på att tillvaron ska bli lättare, både hundarna och jag. Pricken har det inte lätt 3 dar efter svansamputationen. Det gör ont och tratten är ingen hit. Dessutom har hansHan skulle bara veta alla roliga planer som smids just nu och involverar honom, i jaktens tecken. Det ska bli fantastiskt kul i höst att använda honom på ”riktigt”

Jag har just idag avslutning på två jättetrevliga unghundsgrupper som jag drillat i ett ridhus sista veckorna. Skönt att vara oberoende av snön och det finns ju massor att träna en ung hund på som man inte behöver så stora ytor för. Tack alla ni som varit med för trevliga söndagar!!
Jag ser fram emot fortsättningen där vi kan börja använda oss av de grundfärdigheter vi gått igenom. Ska bli kul!!

Lilla Olle växer så det knakar, en mycket trivsam liten kille. Stabil, nyfiken och öppen mot både folk och fä. Fick hitta sin första lilla skata häromdagen, mycket intressant!!  Tur att han är omgiven av kompisar som släpar hem vilt till flocken.

Liten update!!

Oj,  vad tiden rusar iväg!! Väldigt länge sen en update, hade ambitionen att göra det oftare…. Men i korta drag; valpen Daffy kom hem och bor nu hos mig. En underbar tjej med alla egenskaper jag uppskattar på plats. Ska bli spännande!!

Fido och jag har tävlat i WT samt tränat intensivt periodvis och jag måste säga att han har mognat en hel del. Han har en mycket hög lägstanivå när vi tävlar och fortfarande inga nollor. Nu ligger fokus på NM i WT för Golden som går i Finland i augusti samt att stärka sökarbetet för b-proven. Vårt lag har tränat ihop och det var en bra test på var vi ligger och vad vi behöver inrikta träningen på. Xtra kul är att övriga i laget är släkt, mamma Luna, still going strong! och duktiga kusin Solo.

Jag har vilda framtidsplaner för honom och det känns himla inspirerande. Närmast efter Finland jobbar vi för att få till så många chanser till start på prov i England som möjligt. Skitkul!!

Prickens träning går oxå framåt, vi börjar hitta varandra i fältarbetet och han är hemskt kul att jobba med. Snabblärd och såklart villig. Det är ju en spaniel!!  Jag ser verkligen fram emot att jaga över honom och tränar såklart med det i siktet. Har dessutom hittat kanonträningskompisar runt knuten som gör det hela lättare.

Smolken i bägaren är Kotten som inte är ok. Hon är låg och trött. Jag har anmält till flera prov för att försöka få sista ettan men just nu tvivlar jag på att det kommer att gå. Om hon inte repar sig om ett par dar blir det en ordentlig genomgång på kliniken. Sätter en spänn på fästingburet..tyvärr!!

Hobby väntar på att jaktsäsongen ska börja. Han tycker planeringen ser lovande ut. Till skillnad från förra året krockar inte alla jaktdatum så han lär få jobba ordentligt. Han simmar för flåsets skull samt sparrar en seniorträningsgrupp för att matte kanske kan få nåt att säga till om framöver..

En sak som är kul är att efterfrågan på kursandet ökat på sistone. Har haft flera helgkurser med olika gäng och massor med elever som vill träna här. Det är fantastiskt kul att hjälpa till med utbildning av förare och hundar och att få dela med sig av ens ideer. Det finns ju himla många vägar att gå till en färdigutbildad hund och förare , men en sak har de gemensamt; hårt arbete, nyfikenhet och den ödmjuka insikten att man alltid kan bli bättre är det som får en längst!!

Jag själv då? ja, jag får väl nån minut över för mig själv ibland, och hinner tänka på vad som är viktigt för mig, sen påkallar nån ens uppmärksamhet, och livet går vidare..

Over and out for now!

 

Äntligen en ledig dag!

Varför är det alltid så att man kommer på en vecka innan en resa hur mycket det är att fixa. Denna gången dessutom förutom det vanliga med kläder, hundvakter odyl även att organisera hur man får hem en liten valp från England. Trodde jag hade järnkoll men felaktig info från personalen på det flygbolag jag pratade med initialt försatte mig i torsdags i panik, Nu är det fixat men med en dyr läropeng..kanske ska skicka en räkning till den usla personalen på Norwegian…

Idag är jag glad att jag inte kom med på det prov jag anmält till. Dock får vi ta nya friska tag imorrn då vi har en start. Fast efter Fidos och min bedrövliga insats på Lidingös WT kunde det kvitta…

Det ska bli hemskt skönt att ha semester efter en intensiv period. Vi har bokat in några trevliga träningar samt så har jag hittat en Game Fair att besöka. Vi ska bla besöka Henrik Vilendal, som hade Fidos gammelfarfar, Besstock Deal, så det är xtrakul. Henrik är dessutom en duktig och sympatisk tränare samt så var han mitt stora stöd på All Ageprovet vi startade på i december.

En ny bekantskap blir Ricky Moloney, som jag sett ett flertal gånger på Championship men aldrig tränat för. Det är Karen McCarthy, min goldenkompis, som organiserar träningen för en goldenklubb så kanske får man tillfälle till fler trevliga bekantskaper..

Dessutom får jag återse Fergus (Echobrook Fergus Mhor of Ashmhorgold, puh!), Karens goldenhane som är pappa åt huvudskälen till att jag åker. (bilden)

Nämligen att välja en liten tikvalp som ska följa med till Sverige och kanske bli en fortsättning på kennel Fabelikas. Det är ju 12 år sen förra kullen så det börjar bli dags..

Lilla Pupsy (arbetsnamn) ska bo hos en fodervärd men det ska bli väldigt spännande att följa henne.

Nu ska vi fortsätta vårt packande!!

P.S Ta en titt under kurser, finns platser kvar samt så är nya kursdagar på gång.